Idag är det en vecka kvar tills flyttlasset går. Overkligt. Denna veckan har det varit många ledsamma avsked. Alfreds favorit, vår underbara barnflicka Anna, sa vi hejdå till i tisdags. Alfreds kommentar när både jag och Anna grät: "Ni är inte glada för att vi inte träffas mer"
I onsdags jobbade jag min sista dag på Lyckeboa. 7 år utan en enda dag med söndagsångest, det säger väl en del. Så visst kändes det när Sussie serverade min favorit mat, korv stroganoff...
..på fikarasten hade kollegorna fixat cheescake och jag fick ett presentkort på ROOM, en skål (av Emma) och en egen designad askkopp av Sussie:). Barnen hade gjort en jättefint kort och ballonger, föräldrarna kom med champagne, vin, skålar, kort, presentkort mm. Jag var helt känslomässigt slut den dagen.
Visst är det med blandade känslor när man lämnar
SvaraRaderasitt jobb Katarina.Jag,mamma Henny såg när du kom hem efter din sista arb.dag m.kassar fulla av tacksamhet fr. föräldrar,barn o kollegor.
Även jag kände lite vemod.Vi,pappa o jag har fått lära känna STHLM gm dej o Fredrik.Tusen Tack för er guidning.När ni var på sem.
bodde Enold o jag i er lägenhet.Då gjorde vi
Sthlm på egen hand.Vi kommer att sakna vårt lilla stopp i Stavsjö når vi bilade till er.
Nu ser vi fram emot att få komma till ert nya fina hus i Malmö.Nya fröjder,nya fyer,intryck ock närmare varandra.
Kram fr.mormor&morfar
Kärlek och värme till er!
SvaraRadera