tisdag 26 januari 2010
Klump i magen
Idag kom det över mig. Vi satt och åt mellis, jag och vår älskade Alfred. Han satt och åt sin smörgås och jag drack mitt kaffe. Plötsligt fick jag en klump i magen och började storgråta. Herregud, 1 år har snart gått, vad har det tagit vägen!?!Hjälp, jag ska ju börja jobba snart, men jag har ju knappt varit hemma?!? Alfred tittar lite konstigt på mig och säger "titta acka (macka)" och fortsätter äter. Men, framför mig sitter ju en liten pojke, när blev han det!?! Han kan prata...han vill ner, krya, stå, klappa händerna och gärna visa att han är stark...Jag tänker tillbaka. 1 år, tänk vad det händer mycket och jag har knappt reflekterat över det, förrens nu...Jag gråter lite till och tar upp vår kille, eller vår lille groda (som vi sa igår...elller jag menar för 11 månader sedan), tittar på honom och blir alldeles varm i kroppen. Det går inte med ord att beskiva vad jag känner. Tack,säger jag och sätter ner honom. Tack för alla leenden, kramar, gos, pussar, skratt, tårar, kärlek,värme du ger mig!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Och jag gråter en skvätt när jag läser ditt inlägg. För PRECIS så känner jag fortfarande ibland och undrar jag var tiden tar vägen. 3 1/2 år, de va ju precis små pojkar... Stora kramar
SvaraRaderaHåller med dig och gråter jag med. Man ska bara njuta och leva varje dag. Hoppas ni får det bra på resan. Kramar Karin.
SvaraRaderaJag blev också helt gråtfärdig när jag läste det, är så kul att följa er här på bloggen!!! ha en skön resa, ta hand om er! Kram SandraB
SvaraRaderaJag ställer mig samma fråga vart har detta året tagit vägen...Snart bli prinsarna 1 år...shit alltså...Kramar Linda o Theo
SvaraRaderaFörstår precis vad du menar vännen, men det positiva med att börja jobba är att man uppskattar varenda sekund tillsammans så mycket mer än när det var ens vardag att vara hemma och mysa.
SvaraRaderaFörstår dina känslor ock tankar Katarina om Alfreds 1:a år.Underbart ock fint skrivet.
SvaraRaderaVi morföräldrar är enormt lyckliga ock tacksamma över lille Alfred.Han sprider så mycket glädje ock kärlek såväl på bloggen som i verkligheten.Nu ska ni ju snart ut ock resa ock bekanta er med "The big five".Lycka till trevlig resa.Vill till sist avsluta med att ni,
Fredrik,Katarina ock Alfred är en underbar liten familj.Vi älskar er.
Oj så många kommentarer! Det finns inte mycket mer att tillägga : instämmer med alla föregående skivande hälsar farfar och farmor.
SvaraRadera